Del 1.
"Det är olika". Bygdeoriginals svar på alla frågor.
Del 2.
Vår historia handlar om två personer, båda på det sk autismspektrumet. Båda med sk högfungerande autism.
Inte för att du skulle märka det så mycket om du träffade dom, de är sociala och trevliga. Inte alls vad du tror att du ska möta när du läser "högfungerande autism".
Där är ett av problemen. Problem två är att ingen av dem klarar att vara sociala och trevliga i längden. Det blir för jobbigt, för det är sådant som inte kommer naturligt för dem, trots att de tycker att det är trevligt att umgås med rätt vänner.
Varför är det ett problem? Jo, ingen tar det på allvar, att man har problem, om man i perioder kan vara trevlig och social.
Våra vänner autisterna har gått samma väg, via diverse jobb rakt ner i depressioner. Vanligt arbete med de vanliga sociala konventionerna funkar helt enkelt inte i längden.
Sedan, när depressionen varit tillräckligt lång, har båda hamnat hos specialister. Inom ett halvår fick de båda sin diagnos. Aspergers syndrom. (Ja, aspergers ligger på autismspektrum).
Hela vägen ner till permanent förtidspension har båda två kämpat med näbbar och klor, tjatat, bråkat, och varit besvärliga. De vill JOBBA. Det tycks omöjligt. Allt från inhyrda konsulter som raderar olästa mail, till dyra konsulter som inte ens orkar googla vad "asperger" är innan de åtar sig fallet. Naturligvis gick det åt helvete.
Nåja, våra vänner inser att det inte GÅR att få jobb den vägen. De letar själva vägar. Eget företag. Småjobba lite här och var. En av dem har en förtidspensionerad far som säger att "jomen det är ju inga problem, jag fick papper på att jag fick jobba 5 timmar i veckan och tjäna 40 000 om året innan det blev ett problem!" LYSANDE!
För säkerhets skull kollar våra vänner upp det här, att det stämmer. Kontakt ett på försäkringskassan får vän nr1 reda på att det där stämmer. Kontakt två säger de att de ber om ursäkt, det där gäller bara de som fick permanent sjukpeng INNAN 2008 nångång, men de kan inga andra regler, så de rapar upp reglerna en gång till, trots att de inte stämmer.
Vän nr 2 misslyckas totalt med att få tag på försäkringskassan. Det går inte att spontanbesöka det lokala FK längre, och telefonköerna är enorma. Lite tur har han dock! Han får tag på ett tillfälligt jobb på en firma som jobbar just med sånt! Rehab, handikappade och sånt! Han ber dem kolla upp reglerna. De säger "vi ber om ursäkt, men reglerna är så besvärliga att vi inte kan ta reda på det åt dig." Och de JOBBAR med sånt! Vän nr 2 har dock goda kontakter med LSS i sin kommun. Han ber dem kolla upp det här, vad gäller EGENTLIGEN?
Det tar tid. Lång tid. Men det var inte kommunens fel. FK strular. Det svarar "Det görs en individuell bedömning".
Samma som bygdeoriginalet ovan. "Det är olika".
Del 3.
Autister fungerar bäst med klara och tydliga regler. Tramsigt tjafs som ovan, det kan sänka vem som helst, men folk på autismspektrumet har klart mycket svårare att hantera sånt.
En av våra vänner är tvåbarnsfar. Tror ni att han riskerar sin ersättning genom att försöka jobba på egen hand, trots att alla säger att det inte går, och FK bestämmer sig för att göra en "individuell bedömning" som kanske kanske inte är till hans fördel?
Skulle inte tro det va. Man har ett visst ansvar som far.
Tur att våra vänner har varandra, för nån hjälp att komma ut i arbetslivet lär de inte få.
Soundtrack till det här inlägget står Vän nr 2 för.
Jag ger fan i allt, en låt speciellt till FK
vars titel inte passar sig här. Han är dock inte bara negativ. Han har
en lösning också.
Observera, det kan vara upprörande musik.
