Efter 18 timmars väntan på akuten i Lund, fördelat på två dagar blev min fru inlagd på en av klinikerna på Skånes universitetssjukhus i Lund tidigt i november förra året. Hon promenerade in på avdelningen "för egen maskin". Hon blev inlagd, med visst rörelsebortfall i vänster ben och arm. Efter en vecka kunde hon bara gå med hjälp av rullator. Efter ytterligare en vecka var hon rullstolsbunden, men kunde äta själv. Under drygt 3 veckor på avdelningen presenterade sig sammanlagt 2 överläkare och 9 läkare som den som "hade hand om henne". Jag skojade med dem och sa: "Jag lägger inte ditt namn på minnet, kallar dig nummer 7". Med denna bristfälliga kontinuitet hade bara jag sett hennes försämring dag för dag.
Min fru blev sedan överförd till en annan klinik där läkarrotationen fortsatte. Hon har hittills träffat ytterligare 2 överläkare och 18 läkare (alltså 27 sammanlagt), som inte kan hennes historia utöver värdena på datorn. Jag berättade hur hon under vårdtiden på sju veckor har förvandlats till en person som nu är helt förlamad utom i höger hand. De duktiga undersköterskorna får vara två när de ska vända henne, trots att hon nu bara väger 46 kilo. Läkare (nummer 11, 12, 15 och 17 tror jag) sa att det var ju värst. De hade ingen aning. Hur kan man då vårda en patient? När jag frågade vem som hade ansvaret för hennes vård blev svaret "den läkare som för dagen finns på avdelningen".
Det finns ett par läkare som har återkommit då och då. Och jag anklagar inte läkarna. De gör sitt allra bästa, men är försatta i en orimlig situation. Upprörd blev jag dock när en av läkarna bad henne vända sig på sidan, så att han kunde kolla hur liggsåren såg ut. Hon, som måste ha två personer till hjälp för att kunna vända sig! Jag kritiserar heller inte sjuksköterskor och undersköterskor som alla är underbara. "Vi skall vara fyra undersköterskor på denna avdelning, men är två sedan oktober", sa en av dem. Hur orkar de?
När det gäller läkarna, som borde ha en "röst", begriper jag inte vad som hindrar dem från att skrika högt och säga att denna rotation inte fungerar med läkaretiken och patientsäkerheten. Denna situation råder på en avdelning som enligt egen målsättning ska vara ledande i Europa 2015. Trams, förmodligen påhittat på en ledarskapskonferens! Jag har talat med andra läkare i vår bekantskapskrets som arbetar på detta sjukhus. De säger "Så är det på vår klinik också". Andra patienter säger "Så är det". Problemet är alltså generellt på Skånes universitetssjukhus, Sus. Varför säger ingen någonting om denna sjuka vård?
En del säger att vi måste höja skatten. Mitt förslag är omedelbart ta bort 20 procent av alla direktörs- och chefstjänster, och sedan göra om denna procedur efter ett år. Förmodligen kommer ingen att märka någon annan skillnad, annat än att vi kommer att få mer resurser till vård av våra sjuka. Sus har en överbyggnad likt regalskeppet Wasa, som blev så topptungt att det inte kunde fungera utan sjönk. Dessa chefer är osynliga i verksamheten, enligt personalen. Hur kan man då leda verksamheten, se problemen och uppmuntra sina medarbetare? Skånes universitetssjukvård är en mycket svårt sjuk patient. Varför accepteras detta? Region Skåne har enormt mycket pengar, men hur används de?
Träffade förresten precis doktor nummer 28. Trevlig typ. Ursäkta ironin, men det är svårt med både respekten och känslan av legitimitet.
Hans-Inge Persson
http://www.sydsvenskan.se/asikter/min-fru-har-tilldelats-en-ny-lakare-var-tredje-dag-som-patient-pa-sus/
